Hur ofta stannar du egentligen upp och känner efter:
Hur nöjd är jag – just nu?

Vi lever i en tid som ständigt manar oss att sträva, prestera och förbättra oss. Vi sätter mål för jobbet, kroppen, träningen, hemmet, relationerna – och för oss själva. Vi uppmanas att ”bli den bästa versionen av oss själva” och att hela tiden uppnå nästa nivå. Men vad är all denna strävan värd om vi aldrig ger oss tid att njuta av det vi redan har uppnått? Är det ok att känna förnöjsamhet istället?

Sommaren börjar klinga av och hösten smyger sig på. Ljuset förändras, luften blir klarare och vardagen fylls snabbt av måsten, planering och uppstart. För många innebär den här övergången ett skifte som kan ta mycket energi. Kanske känner du dig inte alls så återhämtad efter sommaren som du hade önskat – och det är helt okej.

Det är just nu, i övergången, som det är extra viktigt att stanna upp och lyssna in dina behov. Och kanske börja leta efter glimmers...

Sommaren rör sig långsamt framåt. Ljuset vilar fortfarande kvar på kvällarna, naturen blomstrar, och vi kanske känner att vi själva får chans att andas lite djupare. Det är som att naturens rytm smittar av sig – och bjuder in oss att sakta ner.

Men även under sommaren finns det där surrandet kvar i bakgrunden – en värld i ständig förändring. Snabba nyheter, krav, val, beslut. Mycket vi inte kan styra över. Och det är just här ordet resiliens kommer in.

Tänk dig en stund när du känt dig helt uppfylld av något vackert. Kanske ett kvällsljus som målat himlen rosa, ett stilla möte med ett rådjur i skogen, ett barns skratt eller ljudet av vågor som sakta rullat in mot stranden. I dessa ögonblick händer något i oss. Vi stannar upp. Vi blir närvarande. Vi känner – förundran.

Det är märkligt egentligen.
Hur vi dag efter dag letar efter information, svar och lösningar utanför oss själva – men så sällan vänder oss inåt och lyssnar.
I ett samhälle där informationsflödet aldrig tystnar är det lätt att glömma den kanske klokaste kunskapskällan vi har: kroppen.
Vad skulle hända om du lite oftare stannade upp och ställde dig själv den enkla frågan:
"Vad behöver jag just nu?"

Kanske har du också längtat efter att dra dig tillbaka en stund. Få landa. Andas. Bara vara. Att kliva ut ur vardagens tempo – inte för att fly, utan för att möta dig själv. Det finns ett ord för det: retreat.
I en värld där vardagen snurrar snabbt är ett retreat som en pausknapp för hela systemet.

Din bästa dag – en dag i närvaro och balans
Har du tappat bort mellanrummen i vardagen? De där små pauserna som ger andrum, perspektiv och utrymme att känna efter? Kanske känns dagarna som en ständig jakt på att hinna, att bocka av, att prestera – istället för att verkligen uppleva. Men tänk om vi kan skapa vår bästa dag, varje dag?

Rörelse ger liv – små pauser ger stora effekter!

"Att älska kroppen är att röra på den och finna nya inre vrår vi inte visste fanns." Ur dikten Fysisk meditation av Sofia Sivertsdotter

Våra kroppar är skapta för rörelse. Våra muskler, leder och inre system – nervsystemet, lymfsystemet, immunförsvaret och hormonsystemet fungerar optimalt när vi håller oss i rörelse. Trots att vi vet detta, lever de flesta av oss i en vardag fylld av stillasittande – vid datorn, i bilen, i soffan. Det moderna livet utmanar vår naturliga rörelsebalans, och många upplever stelhet, trötthet och minskad energi. Men det fina är att små, regelbundna pauser kan göra underverk.

I en värld där stillasittande arbete blivit norm och stress en konstant följeslagare är det lätt att glömma bort att ta hand om sig själv. Samtidigt visar forskningen gång på gång hur viktigt det är att vi bryter upp våra stillasittande dagar med rörelse och korta pauser – inte bara för kroppen utan också för hjärnan.

Nytt år, ny energi, nya löften. Det är lätt att svepas med i tanken på allt vi vill åstadkomma och uppnå. Vi skriver listor, sätter mål och skapar planer för att nå dit vi drömmer om att nå. Men vad händer om vi istället låter januari vara en månad för att landa? Vad händer om vi börjar året med att skapa en stabil grund, en startpunkt där vi kan utgå ifrån? Och går det att nå våra drömmar utan strävan?