Att omfamna det operfekta!

Att omfamna det operfekta!
Vad är skillnaden mellan perfekt och operfekt? Vad är mest värdefullt? Finns det ens något som är perfekt? Jag läste nyligen i en artikel att ”Folkhälsoinsitutet ser de allt högre kraven på perfektion som en av flera förklaringar till ökad psykisk ohälsa”. I ett samhälle där kraven på perfektion ständigt ökar kan vi lätt hamna i fällan att sträva efter det omöjliga.

Så vad händer om vi släpper taget om perfektion och istället omfamnar det opretentiösa och det som bara är? Hur vi kan skapa utrymme för "good enough" i våra liv och hur kan det bidra till ökat välbefinnande och en känsla av inre frid?

I skogen är vi alltid ”good enough”!
Som en del av er säkert redan vet guidar jag skogsbad, Shinrin-yoku, en slags mindfulnessövning i skogen som ursprungligen kommer från Japan. Med hjälp av naturen kan vi släppa vi taget om all prestation och tillåta oss att landa i varandet. Naturen är en fantastisk plats som inte kräver något av oss, en plats där vi inte förväntas vara perfekta utan kan bara vara som vi är. Om vi inte har möjlihet att gå ut i en skog fungerar det lika bra att gå i en park eller helt enkelt bara uppmärksamma den "natur" som finns runt dig, kanske något träd eller blommor i en rabatt, lyssna till fågelsång, känn vinden i håret... Ge dig själv en liten stund varje dag, t ex under en promenad på lunchen, då du låter dina sinnen få bada i intryck från den natur som finns runt dig och lägg märke till vad som händer.

Att se skönheten i det operfekta!
Det finns ännu mer inspiration att hämta från Japan - Wabi Sabi. Det är en slags livsfilosofi som handlar om att se skönheten i det opretentiösa, det ojämna och det som är föränderligt. Det enda vi kan vara absolut säkra på är att allting hela tiden förändras, så även vi själva. Genom att omfamna det som är, precis som naturen gör, kan vi finna en djup känsla av frid och tillfredsställelse. Inom Wabi Sabi spelar något som kallas för naikan en viktig roll. Naikan betyder att man inte frågar sig vad man kan få ut av livet, utan vad man själv kan ge. Det handlar om att varje dag se över sina tankar och handlingar på ett sätt som ger en genuin tacksamhet inför livet. Tacksamhet har visat sig påverka vårt mående positivt. Det räcker med en enda tanke av tacksamhet för att öka vårt välmående.

Att ge sig själv tillåtelse att vara "good enough"!
Sist men inte minst är yogan och meditationen två fantastiska verktyg som stärker vår förmåga att vara självsnälla med oss själva. Vi tränar oss på att vara närvarande i nuet och att omfamna våra kroppar och sinnen med kärlek och acceptans. Vi stärker vår närvaromuskel och öppnar upp för compassion, självmedkänsla och förundran. När vi tillämpar ett mer tillåtande synsätt gentemot oss själva och omvärlden istället för att ständigt sträva efter perfektion kan vi lättare ge oss själva tillstånd att vara "good enough" och uppskatta det som är.

Sammanfattningsvis är det viktigt att vi är medvetna om de höga krav på perfektion som samhället ställer på oss och att vi aktivt arbetar med att släppa taget om dessa förväntningar. Genom att omfamna det opretentiösa och tillåta oss själva att vara "good enough" kan vi öppna upp för en djupare känsla av välbefinnande och inre frid.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en ny intressant bok ”Perfektionsfällan” av Thomas Curran. Här beskriver han hur vår moderna kultur främjar en fixering vid perfektion och hur detta kan vara skadligt för vårt välbefinnande. Genom att sträva efter det perfekta kan vi förlora oss själva och vår förmåga att njuta av livet som det är.

Låt perfektionen flyta bort i ett skogsbad!
Vill du prova att släppa taget om perfektion med hjälp av skogen? Väck dina sinnen och låta dem omfamnas av intryck från skogen i ett skogsbad tillsammans med mig sön 26 maj! Läs mer & boka här.